Sitter med huvudverk och lyssnar på en svidig Joss inifrån vardagsrummet. Känner mig hängig, lite nere fast allt just nu inte är så farligt ändå. Mina tankar om skolan och allt där till har fortfarande inte förändrats för fem öre, allt är toppen! Skolan är ju helt underbar och klassens sammanhållning blir bättre och bättre för varje dag, med alla otroligt älskade vänner, allt roligt och spännande som händer runt omkring mig hela tiden borde jag egentligen tycka att livet leker. På sätt och vis kan jag säga att jag aldrig haft det så här bra som jag har det nu men riktigt så enkelt är det inte...

Tiden tickar

Dagarna går

Allt försvinner,

men inte utan spår.

Jag letar och letar

efter något jag inte har

Men vilken väg jag än väljer

står jag fortfarande kvar.

.

Frihet, efterlängtade frihet.

.

.